Lier mentalsykehus.
Kategori: UE
2015-04-04, mentalsjukhus.
Ända sen jag upptäckte Lier mentalsykehus har jag velat åka dit. Det verkade mycket läskigare än Säter och dessutom fanns det saker kvar i sjukhuset enligt bilder jag sett. På påskafton fick jag äntligen tummen ur och åkte dit. Tyvärr fanns det inte en enda pryl kvar där inne, men det var helt klart värt resan ändå.
Min egna översättning från Wikipedia, så jag ber om ursäkt om det är felöversatt. Är ingen hejare på norska. :)
"Lier mentalsykehus öppnade 1926 och bestod urspringligen av 12 byggnader. 1985 stängde 4 av dem och på 90-talet stängde ytterligare några fler. Numera är bara 4 av byggnaderna i drift. Som mest hade sjukhuset plats för 600 patienter, nu återstår bara 81 sängplatser.
Mellan 1945 och 1974 det gjordes försök med LSD, lobotomi, tester av nya läkemedel, ECT-behandlingar (som resulterade i dödsfall) och forskning med radioaktiva isotoper på inlagda patienter. Lier sykehus var av de mest aktiva sjukhusen av prövningar av nya läkemedel i Norge. Enligt läkaren Odd Lingjærde, hade sjukhuset tester av nya läkemedel på människor i de fall industrin inte kunde prova dem. Lingjærde ansåg det en moralisk plikt att hjälpa läkemedelsindustrin i forskning.
Föredetta vårdare berättade om avskyvärda förhållanden för de intagna som isolering, långvarig användning av bälten, tvångströja och allmän misär."
Hade läst att det skulle vara läskigt och någon påstod även att hon fått med sig nåt spöke hem samt att batterier till kameror krånglar och det blir suddiga bilder etc. Och sen det där klassiska att det blir tungt att andas...
Nu fuskade jag visserligen och var där i dagsljus, men speciellt obehagligt tyckte jag inte att det var. Iaf inte tills jag gick ner i källaren i B-byggnaden. Dörrarna till cellerna i resten av husen hade glasfönster som titthål och dubbla dörrar (och rummen hade stora fönster vilket gav massa ljusinsläpp), men dörrarna till cellerna i källaren hade annorlunda titthål. Dessutom saknade de fönster. Det mest obehagliga var att det verkade ha varit barn som satt där nere för det var färgglada blommor på väggarna. Hur ska man kunna bli frisk om man blir inlåst i en mörk cell där man inte har någon aning om vilken tid på dygnet det är?
Där nere var det så fruktansvärt obehagligt att jag inte vågade gå speciellt långt in och jag vågade definitivt inte försöka ta några bilder. Det hade tagit för lång tid med stativ och alla ändringar av inställningar på kameran och jag klarade ju inte av att vara där nere i mer än max en minut. Lite ledsen att jag lät rädslan ta över, men det där var inte nådigt.
I övrigt är jag helt hundra på att jag hörde ett fönster smälla och röra sig helt utan anledning. Det blåste knappt ute och alla andra fönster var stilla. Min sambo hävdar dock något helt annat, men jag är säker på vad jag såg.
Och angående att det skulle vara tungt att andas... Ja, det var det. Men det berodde nog på allt mögel. :)
